Underbara Comosjön

Comosjön är en riktig pärla! Det är Italiens tredje största sjö och en av Europas djupaste. Trots att man fortfarande befinner sig i Alperna har området närmast sjön ett milt och behagligt klimat där medeltemperaturen varierar mellan 13 grader i januari och 30 grader i juli. Här trivs tropiska och subtropiska växter året runt. Sjön ligger i regionen Lombardiet som är en av Europas mest välbärgade regioner. Comosjön var också det allra första vi såg av Italien och upplevelsen tog nästan andan ur oss. Vi kom dit i skymningen halv tio på kvällen efter att ha kört genom Schweiz och St Gotthardtunneln. Någon camping hade vi inte bokat men vi styrde mot staden Lenno på västra stranden och hittade en campingplats där. Det var överkomligt men inte billigt, speciellt inte med tanken på den låga standarden, men så andas ju inte heller Comosjön budgetturism. Här har kändisar som Madonna, George Clooney, Sylvester Stallone och Gianni Versace valt att köpa hus. Här har de välbärgade Milanoborna sina fritidshus, och ända sedan romartiden har Comosjön tjänat som retreat för aristokratin. Hursomhelst, campingplatsen må ha saknat toalettsitsar och dito papper men å andra sidan bjöd den på en prunkande exotisk flora och till barnens förtjusning flög eldflugor omkring i nattmörkret.

Det som egentligen lockade oss till Comosjön och staden Lenno var det faktum att en del scener ur Starwars Episod 2 spelades in vid Villa del Balbianello, som ligger på en udde i sjön. Men just när vi var där var det stängt så det blir till att återkomma någon annan gång. Besvikelsen bleknade dock nästan bort när vi såg hur vackert det var överallt. Några av oss tog ett dopp i sjön. Vattnet kommer ursprungligen från glaciärer och badtemperaturerna blir inte behagliga förrän i juli, och nu var det ju juni. Vi körde norrut genom ett pärlband av pittoreska byar och städer. Huvudvägen var ibland så smal att möten nästan var omöjliga – ändå håller trafiken ett högt tempo även inne i stadskärnorna. Det bästa sättet att ta sig fram mellan orterna vid Comosjön är därför att hoppa på båtarna som sköter lokaltrafiken. De går kors och tvärs över sjön. Men vi körde alltså bil och hamnade i staden Menaggio där vi njöt av skymningen, det härliga vädret, dofterna, den vänliga atmosfären och  – gelato! Vårt första möte med den äkta italienska glassen. Vi åt faktiskt glass på två ställen – det ena bättre än det andra.

Ett par dagar i Alsace

På vår väg till Italien gjorde vi en avstickare till Frankrike så att våra barn skulle kunna lägga ännu ett land till sin lista över besökta länder. Det blev ett par dagar i Alsace. Vi kom dit utan att veta speciellt mycket om denna franska region. T ex undrade vi vad det var för ett underligt språk under franskan på de tvåspråkiga skyltarna. Alsace är en av de mindre men tätast befolkade regionerna i Frankrike och ligger vid gränsen till Tyskland och Schweiz.
Majoriteten i Alsace (uttalas Alsas) talar franska men närmare 40% av den vuxna befolkningen talar även elsassiska, som är en lågtysk dialekt.
Alsace har periodvis tillhört Tyskland och ligger inklämt mellan bergskedjan Vogeserna och floden Rhen. Detta läge gör att slättlandet skyddas mot regn och är ett av Frankrikes soligaste områden. Staden Colmar är Frankrikes näst soligaste plats! Förhållandena är alltså perfekta för vinodling. Uppe i bergen ligger slotten och borgarna på rad, Däruppe finns även sjöar där man badar, fiskar och paddlar kanot. En roligt inslag i landskapet var alla storkar som promenerade omkring, även inne på campingen som vi bodde på! 

Alsace är förutom vin och sol känt för att vara huvudsäte för ett dussintal internationella organ och organisationer. Vi promenerade runt en eftermiddag i Strasbourg – en synnerligen mysig sommarstad! Och så råkade vi hamna i en liten stad vid foten av Vogeserna – Bergheim. Den fanns inte ens med på vår Europeiska vägatlas med tips över sevärdheter! Inte ens som en prick på kartan. Märkligt, för vi tappade fullkomligt hakan – en sådan plats hade vi tidigare bara sett i Disneyfilmer! Blomsterkantade kullerstensgator och tillika blomsterprydda medeltidshus med puts- och korsvirkesfasader. Det fanns ett par privata små campingplatser i Bergheim men vi fick plats på den större Camping Pierre de Coubertin i den närbelägna och lika idylliska staden Ribeauvillé.

Bergheim är en liten stad mellan Séléstat och Colmar, söder om Strasbourg. Trots att staden omgärdades av dubbla murar (som i sin helhet står kvar än i dag) förvandlades den på 1600 -1700-talet till en spökstad då alla invånarna strök med i krigen och pesten som härjade. Utlänningar inbjöds att flytta dit för att ge staden liv igen. De flesta av de nya invånarna kom från Schweiz, Tyskland, Ungern, Österrike och Rumänien. 

Detta bildspel kräver JavaScript.

På en ö i floden Ill som flyter genom centrala Strasbourg finns ett pittoreskt område med medeltidsbebyggelse som heter Petite-France. Även om namnet är nog så charmigt är bakgrunden mindre charmig. Här byggdes nämligen på fjortonhundratalet ett sjukhus för syfilispatienter. Syfilis hette på tyska Franzosenkrankheit!  Vi hade lite problem med att hitta Petit-France. Vi frågade oss fram och fick helt olika vägbeskrivningar. Till slut hade alla utom femåringen och jag gett upp och det var bara vi som fick beskåda dessa fascinerande kvarter som genomströmmas av kanaler, forsar och tusentals turister!

Vi fick mersmak på detta lilla hörn av Frankrike och skulle gärna vilja återvända igen och stanna lite längre. Alsace kändes sagolikt, lantligt och avslappnande. Nästa gång skulle vi vilja ta oss upp i bergen. Där skulle vi vilja besöka slottet Haut-Koenigsbourg som liksom andra slott och borgar i området ligger högt uppe på en bergstopp med utsikt över slätten mot Schwarzwald.

Lamborghinimuseet

Lamborghinifabriken ligger 3,5 mil nordväst om Bologna. I anslutning till fabriken öppnades 2001 ett museum. Hit kom vi en varm junidag 2011. Det var mest Mattias och de två äldsta sönerna som sett fram emot detta besök men hela familjens intresse fångades snabbt. Museet var uppdelat på två plan och det fanns ingen risk att man skulle tappa bort varandra. Jag tyckte det var intressant att få lära mig om Ferruccio Lamborghini – den  f d bilmekanikern som startade traktorfabrik på femtiotalet, Lamborghini Trattori S.p.A., och blev så förmögen att kan kunde börja samla på sig sportbilar. Favoritmärket var Ferrari men han tyckte den var för bullrig så han kom på idén att börja tillverka en liknande, men smidigare bil. Sedan produktionsstarten i mitten av sextiotalet tillverkas alla världens Lamborghinibilar i denna fabrik. Kriserna och ägarna har avlöst varandra genom åren men sedan Audi blev ägare 1998 har det gått betydligt bättre för Lamborghini. Entrén kostar 12 Euro för vuxna och 9 Euro för studenter och barn. Drygt tre gånger mer kostar det om man vill ha en guidad tur och även få se fabriken, men då måste man vara en större grupp. Trots att fabriken inte var speciellt stor till ytan var det lätt att tillbringa några timmar här. Med kamera i handen var upptäckarglädjen stor hos barnen, som ständigt upptäckte nya vinklar och detaljer att fotografera. Notera att museet inte har öppet på helger, utan även må-fre. Den motorintresserade vill kanske även besöka de närbelägna Ducatimuseet och Ferrarimuseet. Maserati och Pagani har kanske inga museer men kan besökas ändå. Och så finns ju bilmässan Bologna Motorshow som hålls den 3 – 11 december 2011.